Hoppa till sidans innehåll

Ölands Kyrkstafett 2018 – sett ur en damlagsdebutants synvinkel

11 MAJ 2018 08:01
”Du får frågan i år igen. Någon gång ska du springa Kyrkstafetten. Det kan bli 2018 och det kan bli 2030.” Ungefär så började lagledarens mess till mig.
  • Uppdaterad: 11 JUN 2018 22:15

 Att jag tidigare år har avböjt beror inte på att jag är svårflörtad utan mer på att jag verkligen inte har tyckt att jag hör hemma bland gasellerna i damlaget. Efter att ha försäkrat mig att jag skulle få springa sträckan där jag gör minst skada, alltså 2,7 km, bestämde jag mig för att det var dumt att vänta till 2030. Min debut i Kyrkstafetten skulle ske 2018. Det verkade ju faktiskt väldigt roligt att springa i lag och heja från bil, även om vissa års rapportering från tävlingen har vittnat om löpare som lider i motvind under löpningen och huttrar i dunjacka under prisutdelningen.

Jaha, hur blir man då lite snabb i benen på knappa två veckor? Tur vi har erfarna coacher i klubben. Jag frågade J-O och hans omedelbara svar var: Undvik tremilare! En sådan tur att det inte var en tremilare, utan en trekommafemmilare, jag hade planerat för kommande helg… Jag fick ett kort program, som jag med undantag för långpasset, följde likt en bokstavstroende.

Tävlingsdagen närmade sig och dagarna innan pirrade det rejält i magen. Nu var det ju inte bara jag själv som påverkades om jag inte presterade. Nervositeten blev ju inte direkt mindre plågsam när J-O kvällen innan stafetten delade Barometerns notis om att det var upplagt för dramatik på damsidan och att Team Blekinge utmanade Högby.

Race day! Lagledare Ulrica plockade upp Anna, mig, Pauline och Jannike och så började färden mot solens och vindarnas ö. Stämningen i bilen var hög och det snackades mål och kilometertider. Själv visste jag ju inte riktigt vad jag hade att vänta. Här uppdagades det för mig att det kanske inte var Högby som var vår största konkurrent. Nej, den hårdaste fighten skulle bli mot Team Blekinges mixlag. Detta bekräftades av att representanter från mixlaget ringde under bilfärden och försökte pressa oss på strategier och upplägg.

Väl framme i Färjestaden sammanstrålade vi med de andra lagen. Det togs foton, flyttades väskor och kläder mellan bilar, käkades mackor, nålades nummerlappar och gicks på toa.  Så drog uppvärmningen igång. Vi hade Anna på första sträckan och hon gav sig iväg på en solo-värmning. Vi som väntade på henne vid starten blev lite nervösa och tyckte att denna värmning var lite i det längsta laget där vi stod med pinnen och undrade när hon skulle dyka upp. Några minuter innan start var hon dock tillbaka, redo att med pinnen i hand, inleda stafetten. Startskottet gick och hon drog iväg, tillsammans med Pelle för mixlaget, Johan för herrlaget och ett gäng andra förstasträckslöpare.

Vi for iväg med bilen till första växlingen där Sara skulle ta vid. Vi kom dit precis innan de första löparna kom och vem springer in som första dam? Med Högby ett par minuter efter och ca 4 minuter bättre än förra året. Jo, superstarka Anna! Vi stod och bara gapade och det som var ännu roligare var att Anna var nästan lika förvånad själv. Nu var det dags att hoppa in i bilen igen för avlämning av Jannike i Glömminge där Sara sprang in efter att ha drygat ut ledningen över Högby ytterligare något. Jannike skulle springa den längsta sträckan och var även den som mötte hårdast motstånd från Högby. Hon avverkade sin sträcka snabbt och stabilt och det mest dramatiska som hände var vid växlingen i Högsrum där varken vi andra eller Carro var helt beredda på hennes ankomst. Efter lite skrikande och sidbyte vid växlingsmarkeringen så gick allt dock bra. Här passade jag på att göra dagens första kyrktoabesök. Kyrkvärden hade fattat dagens förutsättningar och frågade vant: Kyrka eller toalett? när vi kom innanför porten. Vi valde toalett och här fick jag en av mina mest udda toalettupplevelser. Det var nämligen första gången jag upplevde kombinationen toalett och kök i samma rum. Jag hoppas att det sistnämnda inte var i bruk för det kändes inte alls ok…

Efter en strålande insats växlade Carro till Pauline i Sättra. Hon drog iväg med J-O i hälarna och avverkade sin sträcka som förväntat – snabbt och med ett pannben av stål. Dock upplevdes hon något irriterad av att J-O hade passerat henne och kom till växlingen strax innan. Men det var många sträckor och många starka löpare kvar, både i dam- och mixlaget. Pauline växlade till Jonna, som avverkade ostkuststräckan mellan Långlöt och Runsten medan hon drygade ut försprånget gentemot Högby till fyra minuter och tog tillbaka ledningen över mixlaget. Jonna växlade till Maria som även hon gjorde en kanonsträcka. I takt med att mina lagkamrater som redan hade sprungit sina sträckor blev mer och mer avslappnade och glada så ökade min nervositet. Jag undrade verkligen vad jag egentligen gjorde där. Maria växlade till Marie i N Möckleby och nu hade mixlaget åter tagit ledningen över damlaget. Ledningen över Högby behöll vi dock och det förbryllade funktionärerna vid denna växling, som förvånat frågade: Har Högbys damlag redan sprungit förbi? Sådana kommentarer gör att underdogs blir ännu mer taggade!

Marie, som också var debutant i laget i år, sprang de sex kilometrarna till Gårdby. Hon behöll ledningen över Högby och kämpade väl mot mixlagets starka löpare. I Gårdby tog lagledare Ulrica över pinnen och sprang iväg västerut efter mixlagets lagledare Fredrik mot Tävelsrum. Där väntade jag och undrade var kyrkan, med tillhörande toalett var. Det enda som fanns var en bondgård. Visserligen med gödselstack, men där går min gräns. Det slutade med att jag och en lagkamrat satte oss i det gröna med två hästar med förvånad uppsyn som publik. Jag fortsatte värma och försökte lite diskret spana in min konkurrent från Högby. Hon såg ut att ha explosiva lårmuskler. Men ett försprång på tre till fyra minuter skulle hon nog inte kunna sprinta in.

Ulrica och Fredrik är två jämna löpare, men Ulrica knappade in något på mixlaget och lämnade över pinnen och en fyra minuters ledning över Högby till mig. Mixlagets löpare hade stuckit ut lite drygt tre minuter tidigare och det var inte direkt någon ruljans på vår sträcka. Jag varken såg eller hörde någon bakom mig och den enda jag såg framför mig i slutet av min sträcka var mixlagets löpare. Själva löpningen var, trots den korta distansen, ganska plågsam och jag hittade inget skönt flyt. Men jag lyckades nästan ta mig ikapp mixlaget och när jag hade lämnat pinnen till Linn högg jag en mugg vatten innan vi kastade oss in i bilen till målgången. Nu skulle det mycket till om vi inte skulle ta hem klassegern!

Vi körde förbi Linn, som hade passerat mixlaget, och skrek oss hesa innan vi begav oss mot Färjestaden för att hitta parkering och heja Linn hela vägen in i mål. Vilken känsla det var att stå där och vänta på henne och faktiskt vara säker på att guldet var vårt. Vi befann oss i ett kollektivt lyckorus och känslan att vi hade fixat detta tillsammans var helt fantastisk. Så härligt för merparten av laget som tre år i rad har kommit tvåa och underbart för Marie och mig att som debutanter få vara med och ta guld. Vilka grymma tjejer att få springa med! Känslan när hela laget, med Linn i lagerkrans i spetsen, sprang i mål tillsammans bär jag med mig med en oerhörd glädje.

Herrlaget krigade sig till en hedrande tredjeplats, men p.g.a. osynk i växlingarna kunde vi tyvärr inte ha så bra ”livekoll” på dem. Mixlaget sprang in på en beundransvärd 15:e plats i öppna klassen. Riktigt bra jobbat av alla löpare!

Ångrar jag att jag lät mig övertalas? Nej, absolut inte! Det här var en väldigt rolig tävling och att få göra den tillsammans med ett trettiotal härliga klubbkamrater var en fantastisk upplevelse. Alla hejade på alla och peppade och uppmuntrade och gratulerade hela dagen. Pelle lär genom sin eskortlöpning ha fått ihop minst ett långpass! Jag tar med mig en härlig dag med imponerade löpning, minst lika imponerande logistik med att få alla på rätt plats i rätt tid, solsken och fantastiska löparvänner. Nästa år kanske vi blir fyra lag? :-)  //Johanna Sontén

Se bilder, filmer och mer rapportering från Ölands Kyrkstafett här

Skribent: Sofia Swartz
Epost: Adressen Gömd

TB_bromölla

mardrömmen

kustmaran

jämjöhalvan

Postadress:
Team Blekinge LF
Tennvägen 11 A
37150 Karlskrona

Besöksadress:
Tennvägen 11 A
37150 Karlskrona

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info